top of page

Om oss

Swedish Ultraflyers historik

Swedish Ultraflyers (SUF) bildades 1984 för att skapa en ultralättflygklubb i Upplands Väsby med Einar Edland och Gunnar Rydergren i spetsen. Gunnar var ordförande och Einar teknisk chef.

101.jpg

Historien om hur allt började

Som den berättades år 2001

 

Vi tittade på flygplanen Weedhopper, Quicksilver etc., men när KG Knutsson öppnade agentur för Teratorn Tierra II, valde vi Tierran. För att finansiera flygplanet behövde vi 10 personer som var villiga att gå i personlig borgen för lånet på kr 110 000, som byggsatsen kostade då. Vi fick låna lokaler av en av medlemmarna där vi kunde montera vår Tierra, SE-YHG.

Vi var ivriga och gjorde många fel beroende på att vi inte läste instruktionerna tillräckligt noga, vilket medförde att vi missade säkerhetsbältena som var ett av de första momenten att montera. För att montera dessa var vi tvungna att demontera hela flygplanet. Troligen byggde vi kärran 3 gånger innan allt var klart.

 

Vi släpade Tierran ned till den islagda sjön Norrviken, monterade vingar och provflygaren/säljaren, Krister Larsson (numera Krister Segerdahl) satte sig bakom ratten (det är ratt i Tierran) och gjorde en lyckad provflygning. Först upp av klubbmedlemmarna var Einar, då han var den enda med flygcertifikat. Det blev mycket flygning för Einar, eftersom alla ville ha en provtur. Frågan var vart vi skulle förlägga verksamheten när isen var borta. Einar landade på snön (vi hade skidor) vid Frölunda gård, Kungsängen och knackade på hos Claes af Ugglas och frågade om vi fick vara på deras flygfält. Efter en viss betänketid fick vi hyra två hangarplatser, oljebod, och ett litet kyffe som klubbstuga och farmartank. Gunnar fixade så vi fick telefon. Året efter hade vi två stycken Tierra och tur var det väl då att vi hyrde två hangarplatser.

Efter några år flyttade vi in i en riktig klubbstuga som blev sponsrad av "Skåningarna" och vi fixade el, vi grävde brunn och skickade in vattenprov som godkändes, och ordnade avlopp i slutet system. Vi hyrde större farmartank av Hjelmco Oil som är vår huvudleverantör av flygsoppa. År 2000 byggde vi en extra hangar och lade cementplattor framför hangarerna. 

1986 blev vi drabbade av ett långt flygförbud då det visade sig att vingarna inte tålde de antal "G" som utlovats. KG Knutsson fick ta fram nya vingar från Polen som tålde vad dom skulle. Efter ett års stillestånd och lojala medlemmar fick vi så åter flyga våra maskiner, som bytt namn till Akka. Allt som allt flög vi mera än 2000 timmar med våra Tierra/Akka. Ett annat problem med flygplanstypen var att de hade Rotax 532 tvåtaktsmotorer, som ställde till mycket bekymmer och orsakade många utelandingar, men tack vare låg stallfart hände inga större blessyrer. Vi räknade att för varje flugen timme fick vi skruva i två. Senare kom Rotax 582 och situationen förbättrades något. Flygplanet Akka var faktiskt ett bra flygplan, om man bortser från motorproblemen. Totalt hade vi fyra olika Akkor i vår klubb.

1991 köpte Einar en Cuby II, SE-YLM med en Rotax 503 på 50 hk som han typade in i Sverige. Det var ett stort steg från Akka till Cuby II då Cuby:n liknade ett "riktigt flygplan" och kommentarerna när man åkte omkring med maskinen var att "det där är ingen ultralätt". Einar hade svenska agenturen på Cuby och erbjöd den också med Rotax 912, en 4-taktsmotor på 80 hk! Klubben nappade på detta koncept och vår första Cuby II var SE-YLO som har tjänad oss sedan 1992. Efter ett haveri i 1994 blev maskinen ombyggd till EuroCub Mk.1. År 2000 såldes SE-YLO till Rolf Lewander som när detta skrivs är ordförande i Swedish Ultraflyers. Klubben har fortfarande tillgång till "Ludvig Olle".

1995 köptes EuroCub nummer 2, SE-YSG som tragiskt totalhavererade 1997 och en medlem omkom. Orsaken var att piloten fick akut medicinska problem medan han flög. I skrivande stund har klubben tre EuroCub:ar SE-YTS, SE-YUS och SE-YVV varav den senare skall vara på flottörer sommartid.

1999 beslöt några delägare att vi skulle gå ihop och köpa en EuroCub, SE-YUL, som skulle stå på flottörer. Totalt såldes sju andelar varav klubben köpte en. Tron i klubben att detta med flottörer skulle fungera var liten, men efter två års sjöflygning utan större incidenter beslöts att "YULLE" skulle säljas och en ny maskin köpas, SE-YVV, primärt för sjöflygning med Rotax 912 S på 95 hk.

Med 10 delägare och bara en med certifikat 1984 var behovet av en flygskola stort. Vi gick på Ingvar Arnbacke på KSAK om att skaffa oss skoltillstånd och flyglärare och 1985 gav flygarlegenden Olle Åhnstand efter och började skola delägarna. Först i elden var Gunnar Rydergren, men hans son, Åke blev klar först. 1988 hade Einar, Gunnar och Åke samlat på sig mer än 200 UL flygtimmar var, och kunde därmed vidareutbildas till UL-instruktörer. Sveriges första flyginstruktör kurs för UL gick på våren 1988 i Eslöv med Kurt Bengtsson i spetsen. Det var två hårda veckor med instruktörer från Ljungbyhed och grabbarna fick flyga med Cessna 172 och 152 med militär precision! Nu blev det riktigt fart på skolningen och fram till skrivande stund 2001 har vi skolat mer än 200 personer till UL-certifikat och SUF är idag Sveriges största UL-flygskola och UL-klubb med ett timuttag på ca 1000 timmar per år.


 

bottom of page